Boosta hjärnan

Ni vet när man sent på eftermiddagen får en knivig uppgift som man inte ser någon bra lösning på? Som du går och klurar på resten av dagen. Väger för och emot. Tittar på än den ena, än den andra lösningen men ingen tycks tillräckligt bra. Samtidigt som du stressar på med dina ordinarie uppgifter.

Sen hem och fixa med käk, läxläsning, disk, tvätt, ja allt det där som vardagen bjuder på varje dag. Du går och lägger dig på kvällen. Funderar ett varv till på ditt uppdrag men ser fortfarande ingen lösning. Du somnar och på morgonen när du vaknar så har du lösningen där. Den har bara ploppat upp! Under djupsömnen återhämtar sig nämligen hjärnan, sorterar och mappar upp intrycken från dagen. Tömmer och bygger upp sig på nytt.

Jag får en liknande effekt av att ge mig ut på en lunchpromenad. En stund ute i friska luften boostar hjärnan. Så nästa gång jag får en knivig uppgift sen på eftermiddagen så kanske jag löser den där och då istället för att ta den med till sängen.

IMG_3108

Bästa starten

Lampan i fönstret tänds, kaffedoften sprider sig i huset och vi börjar sakta vakna till liv efter en god natts sömn. Det är lättare att sova bra nu när vovven fått en egen sovplats nedanför sängen. Vi säger godmorgon och en av oss går ned och hämtar kaffet. Sen sitter vi i sängen och dricker morgonkaffet tillsammans. Pratar om dagens göromål, vem som lämnar och hämtar hund, om vädret, vår kärlek, kontakter med barnen och utmaningar i vardagen. Den där kvarten ger en skön känsla av samhörighet. Att vi är ett team redo att ta oss an dagen. När kaffet är slut i kopparna går vi till varsitt badrum och startar resan mot jobbet.

coffee-2676642_1920

Mot målet

Drivkraften att lyckas har funnits sen jag var liten. Min barndom var fattig. Vi var fem barn i familjen och min mamma och man lyckades inget vidare med sina karriärer. Jag såg hur de led av att inte kunna ge oss det de ville och jag kände med dem. Samtidigt kunde jag aldrig riktigt förstå varför de valde den vägen. Visst stötte de på bekymmer på vägen, snubblade och stötte på hinder, och visst hade de inte de enkla förutsättningarna. De saknade tid och pengar, men viktigast av allt, de saknade ambitionerna och orken.

Jag fick redan i unga år ett jävlar anamma över mig. Jag skulle visa att man inte är sin barndom, att jag trots avsaknad av akademiskt skolade föräldrar, ett fattigt hem och avsaknad av ork, skulle klara mig bra. Drivkraften var inte att tjäna miljoner. Det var att tjäna tillräckligt med pengar för att leva ett drägligt och ekonomiskt bekymmersfritt liv. Och för att nå dit behövde jag satsa på mig själv. Jag bestämde mig direkt för att försöka bli bäst på det jag företog mig. Göra mig oumbärlig på alla arbetsplatser jag kom till. Och jag lyckades åtminstone göra mig så populär att jag aldrig saknat jobb.

Lärdomar jag också tagit med mig på vägen är att det inte bara räcker med att bli bäst på att fota, redigera, skriva texter eller vad man nu ägnar sig åt. Man måste också vara en god kollega, en ödmjuk medarbetare, en strävsam chef och en jäkel på att planera och organisera sin tillvaro för att få allt att klaffa mellan jobb och privatliv. Idag har jag balans i livet. Äntligen!

board-2434016_1920.jpg